Inför börshösten – hur mår världen egentligen?

I senaste inlägget på Nordnetbloggen tittar jag på ”Rätt aktieval för höstens tre börsscenarier". Själv kryssar jag i en etta på kupongen och satsar på fortsatt uppgång.

Osäkra marknader är i efterhand alltid lägen för investerare

Jag gillar egentligen, får jag skriva för det är lite skakigt också, osäkra marknadslägen. Något måste ju trycka isär pris och värde för att det ska bli läge att köpa eller sälja. Nu blåser det svårbedömda makroekonomiska vindarna runt hela globen. Perfekt... egentligen. 

Det enda man vet om börsen som helhet just nu är att den inte är rätt prissatt. Det vore nämligen en omöjlighet i ett ekonomiskt läge med alternativ som inte hänger ihop. Det lär exempelvis inte bli både konjunkturkollaps och stigande räntor för att ta ett exempel. Högre inflation utan starkare konsumtion är en annan osannolik kombination. Eller att en kreditkontraktion pressar konjunkturen utan att den först stigit och tryckt upp räntorna. Den där känslan har jag haft hela sommaren. Nyheterna hänger inte ihop. 

Frågan är vilken beskrivning av världen som stämmer. När jag tänker igenom nedanstående landar jag i det första alternativet - att normaliseringen efter finanskrisen fortsätter ett tag till och med följer den udda kombinationen av stigande räntor och starkare börs. Samtidigt får jag erkänna att det verkligen inte är självklart.

Konjunkturen går tveklöst fortfarande uppåt 

Till skillnad mot vad som möjligen varit den dominerande bilden i media tickar det på rätt bra i världen för närvarande. Särskilt i de rikare delarna och allra mest så i USA. En källa jag brukar titta på är IMF:s konjunkturrapport. Där den senaste, från juli, hade rubriken ”Slower Growth in Emerging Markets, a Gradual Pickup in Advanced Economies”. Global BNP förväntas ligga på 3,3 procent i år – inte fantastiskt men absolut inte dåligt. IMF ser visserligen framför allt de risker som ligger i de två andra alternativen som realistiska hot men utgångspunkten är trots allt det positiva alternativet.

Bilden är den samma bland de amerikanska ekonomer som regelbundet svarar på Wall Street Journals konjunkturenkät. Amerikansk ekonomi tuffar på runt 2,5 procents tillväxt med sjunkande arbetslöshet och stabila men aningen låga långsiktiga inflationsförväntningar (FED St louis). Det som håller nere inflationen är dock främst fortsatt billiga råvaror. Det är inte bara oljan som flödar utan faktum är att allt från socker till stål har stora utbudsöverskott (Bloomberg). Borrar man i oljan framgår dock att efterfrågan faktiskt är på väg upp, problemet är att det döljs av det stora och växande utbudet (IEA). 

Här hemma ser det också ljusare ut – det framgick inte minst i Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer för juli. BNP-prognoser för 2016 som börjar på en trea är inte heller något som skäms för sig i ett nordeuropeiskt land.

Kina är otäckt men inte självklart dåligt

Men Kina då? Många har sett det här spindelnätet av dåliga nyheter. Allt från BNP till investeringar och bilförsäljning ligger under sina historiska tillväxttal. Därtill kommer förstås devalveringarna från härom veckan och aktieraset som tog fart i början av juli. Det här fick Morgan Stanley att basunera ut att nästa lågkonjunktur kan vara ”Made in China” (Zerohedge).

Det stämmer men förtjänar en motbild. Så här långt har faktiskt data från Kina i stort sett följt den utstakade ekonomiska planen. Kanske är det så att varken Kina eller världen varit riktigt redo för den förändring som varit på gång sedan länge.

Hela idén har varit att vrida ned lånefinansiering, varsamt omreglera och öppna finansmarknader samt minska beroendet av tillverkningsindustrins export och istället stärka den inhemska konsumtionen. Förebilden har i stora delar varit USA. Faktum är att konsumtionen fortsatt växer 10 procent per år medan det är investeringar och industriproduktion som bromsar (FT). De senaste siffrorna för konsumentförtroende hade ökat om än från en något låg nivå (Macrobusiness).

Många kineser är kan nog vara lite chockade av nedgången på börsen men med ett samlat sparande motsvarande halva BNP, så finns det att ta av. För övrigt skulle genomsnittskinesen, som sparar en tredjedel av sin disponibla inkomst, tillhöra toppskiktet i den populära twittertävlingen #sägdinsparkvot. Jag är absolut oroad över Kina, som jag lyft fram i några olika inlägg tidigare, exempelvis här. Det är absolut ingen endimensionell bild när man tittar närmare.

Tillväxtländer ser däremot hopplöst ut

Lyfter man däremot blicken till andra tillväxtländer är däremot mörkret mer massivt. Den ryska ekonomin (FT) är i ett fritt fall som bara matchas av problemen i länder som Grekland, Puerto Rico och Ukraina (The Guardian). Kombinationen av elände i Ryssland och Ukraina skulle kanske kunna ge incitament för en lösning men det skulle lika gärna kunna leda till en eskalering av den konflikten, inte minst som Ryssland fortfarande har pengar att ta av.

Även i andra tillväxtländer ser det dystert ut – Brasilien, afrikanska länder med höga skulder, Turkiet, Indonesien, Kinas nära grannar och så vidare. Det går att åka jorden runt bland pressade ekonomier just nu. Ett sätt att se det är att helt enkelt läsa rubrikerna uppifrån och ned på FT:s sektion om tillväxtmarknader. Bortsett från en och annan artikel om deras stora inbördes skillnader, så är det idel elände i snart sagt varje nyhet.

Men det är på räntemarknaden som stubintråden brinner

För min del går dock ingen risk upp emot riskerna på räntemarknaden. Ett väsentligt lägre tryck på FED har lugnat läget tillsvidare och kanske till och med kan blåsa in mer luft i ballongen så småningom. Det hindrar dock inte vad som ser ut som en ohållbar situation från att närma sig klimax. En amerikansk energisektor med svag lönsamhet står för en stor del av amerikanska högavkastande företagsobligationer men det saknas inte andra som får det tufft när räntan i längden bara har en väg och det är uppåt (FT). Det är inte utan att man oroar sig när man ser bilder som nedanstående från

”This Will End Badly: High Yield Bonds Tumble To Worst Since2011" (Zerohedge).

Lite slarvigt uttryckt kan man väl säga att när avkastningen på obligationer och aktier går isär, så vinner normalt obligationerna i längden. Den här gången är kanske det delvis är annorlunda, som jag skrev om i inlägget "Vad händer när FED höjer räntan". Det beror i så fall på att alla, den här gången, faktiskt har fattat att räntan är orimligt låg. Fan tro't sa Relling.

Källa: Zerohedge