Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

fredag 26 augusti 2016

Lösningen på världens problem & börsens dilemma

Stimulanser upp över öronen. Många är nog rätt trötta på att det styr börsen. Så vad är vägen ut?




Keynesian put

"We believe a “bond shock” remains the key autumn risk for markets in light of evidence of a cyclical pick-up in inflation (even if structural trends remain deflationary)" - Bank of America Merrill Lynch
Ovanstående citat är hämtat ur "Investors should prepare for ‘Keynesian Put’ – BAML" (FT). Det är en viktig pusselbit i att förstå höstens dragkamp. Den mellan stimulanser och deras tänkta resultat stigande inflation.

I den matchen är hur det går för konjunktur, bolag och aktiemarknaden inte det viktigaste. De är underordnade förklaringsvariabler för räntan och riskpremien - som jag var inne på i gårdagens "3 snabba om att spekulera i risk".

Det är för övrigt ett ämne jag fördjupar i nya numret av Värdepappret som kommer idag.

Källa: FED St Louis







I senaste Sparskolan går jag igenom "Världsekonomin på 5 minuter". En iakttagelse där är att stora delar av stimulanserna i de mogna ekonomierna aldrig nått den verkliga ekonomins konsumtion och investeringar. Istället har de trillat tillbaka in i det finansiella systemet i form av ökade tillgångspriser.

Ovanstående, ofta använda, bild är talande. Uppgången på den amerikanska aktiemarknaden har varit nära kopplad till tillväxten i centralbankernas balansräkning. Det vill säga stimulanser i form av exempelvis kvantitativa lättnader (QE).

Numera är minusräntor nästan legio runtom i världen och i Japan är centralbanken snart den störste ägaren av börsen. Lägg till det att vi är nära helikopterpengar på flera ställen runtom i världen. 

Reklam: bredda portföljen utan att betala courtage, bara denna vecka

En kort period förra hösten bröts sambanden. Till en början uppstod en viss förvirring men rätt snart framgick att logiken trots allt höll när den justerats för kapitalflödena i tillväxtländerna. De hade nämligen, i den skuldkris som då var på gång, tvingats dra åt sina ekonomier. Det är också därför en kris i banksystemets vilja att låna lätt blir problematisk, som vi märkte i början på det här året. 

Det här känsliga, stimulansstyrda, systemet har fått en ny injektion i form av medicinen IMF länge förespråkat - en expansiv finanspolitik. Det såg vi när här hemma när regeringen häromdagen presenterade ramen för höstbudgeten. Ökade underskott i glödhet högkonjunktur är inte normal konjunkturpolitik.

Det här kallar BAML för en Keynesian put. De räknar med att om det kommer signaler om eller ens oro för att aktiemarknaden vänder nedåt, kopplat till ekonomisk osäkerhet, då kommer politikerna agera. Något som ju Hillary Clinton lovat och Donald Trump lovat dubbelt upp vad än Clinton levererar. 

Risken att teorin fungerar

Källa: FED St Louis

Inte konstigt då att dåliga bolagsnyheter kan ge en god börsutveckling. Det sambandet kan förstås brytas om tillräckligt starka fakta kommer. Om ekonomin verkligen kommer igång, då överväger förstås det oron för höjda räntor. Om det blir en verklig skuldkris spelar det förstås ingen roll att det garanterar ännu lägre räntor.


I början av 2015 såg vi skrämmande variant av det senare när ECB först stimulerade ekonomin så hårt att aktier rusade.

Till en början hände det som hade hänt tre gånger i den amerikanska ekonomin. Inflationsförväntningarna vände uppåt när ekonomin stimulerades. Den här gången föll dock inflationsförväntningarna, bland annat för att oljepriset pressades men framför allt för att Greklandskrisen var på ingång. En stor spekulation mellan dollar och euro spelade också in.

Det här gav som bekant en känsla av kollaps, som sedan förstärktes av Kinaoron på hösten. Notera dock att den löstes ut av en ännu mer expansiv politik i Europa och delvis i USA.

Ofta blir det i dessa diskussioner analysen fastnar. Himmel eller helvete? Det är lätt att glömma att jorden ligger däremellan. Den möjligen största risken för aktiemarknaden är att stimulanserna går så bra att politiken börjar normaliseras men utan att det kommer någon ketchupflaska av vinstökningar i ekonomin.

Räkna inte med att varken politiker eller centralbankschefer kliver in för att rädda börsen med mindre än att nedgången är stor nog för att smitta av sig på resten av ekonomin. 

Det här citatet i början kommer in. Det går att diskutera hur den strukturella inflationen ser ut - vissa tror ju att den naturliga räntan är noll även på sikt. Däremot skulle tillfälliga effekter, som nedgången i oljepriset, nu kunna klinga av samtidigt som en stigande efterfrågan ger en viss konjunkturuppgång. Det förstärks av de många obalanser som finns runtom i världen. Exempelvis mellan kuster och inland i USA och mellan nord och syd i Europa. I den här situationen kan inflationen komma igång och sänka börsen.

Tillväxtländernas dilemma

Vad är det för struktur som har låst sig? Helt klart är att det handlar om investeringarna. Centrerade runt våra egna liv som vi är har diskussionen cirkulerat kring frågan att vi blir allt äldre. Det är sant att våra ekonomier inte har så stora investeringsbehov.

Det här har dock varit känt länge. Det som lyfte var efterfrågan från tillväxtländerna. När den nu fallit har det inte funnits någonstans att placera vårt kapital. Det är här förtroendet kommer in, snarare än kring minusräntans effekter i väst. I och med att marknaden inte riktigt litar på tillväxtländerna och inte ser några möjligheter i väst - så finns det ingenstans att ta vägen.

Nu har faktiskt tilltron till tillväxtländerna börjat lossna igen. Det är ett gott tecken.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här

Missa inte att följa mina dagliga inlägg på Youtube och Facebook!  





2 kommentarer:

  1. Intressant. Ett s.k. tillväxtland har ju tidigare varit Sydafrika som nu förutspår 0% tillväxt för 2016 och har genom en - ska vi säga - inte helt fantastisk politisk ledning lyckats sätta krokben för sig själva gång efter annan. Senast nu i veckan med turbulens kring den erkänt kompetente finansministern.

    Brasilien har ju också haft en del bekymmer, men förhoppningsvis kan de olympiska spelen hjälpa landet att återfå lite självförtroende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Två skuldsatta länder med stark koppling till dollarn. Dessutom två relativt konsumtionsdtivna ekonomier. Sedan har ju Brasilien därtill en del råvaror. Det verkar väl som att framförallt Brasilien har en lite lättare period framför sig. Det har ju märkts bl.a. i priset på obligationer.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam