Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

söndag 11 juni 2017

Nedgången i USA rycker närmare - vilket mått ska man följa?

Vad knäcker den här börsuppgången? När det blivit dags att ta stigande räntor på allvar är mitt svar. Det tror jag ligger allt närmare i USA medan det har en bit kvar i Europa.


Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville.


Vår portfölj och så en disclaimer

Mycket av mina tankar just nu rör sig kring räntor. Det skriver jag mer om i planen för portföljen den kommande veckan på Sparskolan. Det är ju en tung FED-vecka på ingång. En del av slutsatsen där är att räntorna har bromsat in ordentligt och att det är det som driver börsen just nu. En kraft jag tror kommer att hänga i ett tag.

Källa: TradingEconomics
Det här är guldlocksteorin om varför börsen stiger - det vill säga att ekonomin går ok utan att räntorna stiger. Det är den vi investerar utifrån men den är i vissa delar lite vansklig, eftersom den inte verkar hållbar i längden. Det tänkte jag titta på i det här inlägget.

Källa: TradingEconomics
Det är nämligen något som inte riktigt stämmer på börsen för närvarande. Vi var i ett läge där diskussionen handlade om vinster och den verkliga ekonomin. Osäkerheten låg i om upplevelsen av en uppgång var sann eller skulle komma att motbevisas av hårda fakta.

Helt klart steg både börs och räntor på en förväntan om en normalisering i ekonomin. Där har det egentligen inte hänt så mycket. Det tuffar på, inklusive att investeringar och inflationsförväntningarna är fortsatt låga. Börsen fortsatte dock stiga, till synes och motsägelsefullt eftersom data var så svaga att de långa räntorna föll tillbaka.

Paradoxalt nog verkar börsen alltså först ha stigit för att ekonomin såg bättre ut och sedan för att den inte såg tillräckligt bra ut för att hålla uppe ränteuppgången. Det här mönstret ser vi nog ett tag framöver men vad kommer sedan? Det är det som upptar mina tankar för närvarande.
Källa: TradingEconomics
En annan bild jag gärna återkommer till är ovanstående samband mellan förväntningarna på i det här fallet den tyska ekonomin (den svarta linjen) och börsutvecklingen den blå linjen. Jag har ritat in gröna fält när förväntningarna är positiva och röda när de är negativa.

Tvärtemot en spridd myt är börsen förvånansvärt trög med att reagera på varningssignaler. Det är inte alls på börsen som de första signalerna om en stor nedgång kommer. Den som sålt när tyska ekonomer och näringslivsfolk netto hade en negativ syn på framtiden hade sluppit både börsraset 2008 och nedgången 2011.

Det enda undantaget var korrektionen 2015 när både börsen och ekonomerna felaktigt trodde att ECB:s stimulanser skulle ge ekonomin en rejäl skjuts. Sedan har ekonomerna oroat sig i onödan några gånger, så börsen tänker inte helt fel när den är långsam att reagera på omvärldsförändringar.

Så om bakåtblickande börskurvor och trendlinjer inte är till någon hjälp i frågan om när trenden bryts - vad är det man ska titta på?

Jag läser en hel del som ni som följer bloggen vet. Ibland är det dock skönt att tänka helt fritt. Det vanskliga för er som i sin tur läser det jag skriver är om det där fria tänkandet uppfattas som lika välresearchat som anstränger mig att hålla mina vanliga inlägg.

I vanliga fall bygger jag vidare på källor från kunniga personer. Det gör det lättare för den som läser att inte gå vilse i mina egna funderingar. Idag är det däremot just mina egna tankar som inlägget bygger på. Det gör det extra viktigt att ni som läser tar det för vad det är - funderingar och hypoteser.

Med andra ord en stark disclaimer idag - det här är varken forskning eller underbyggt av proffsens resonemang och bedömningar.

Min variant på en känd teori



Räntans relation till tillgångspriser är en av de grundläggande sambanden i investeringar. I sin enklaste form är den ganska självklar. Den som investerar vill ha betalt för att avstå pengar i form av en så riskfri ränta som möjligt. Ett mått på den riskfria brukar långa räntor (10 åriga statsobligationer) i stabila ekonomier anses vara.

I grafen ovan har jag ritat upp min version av sambandet. Den svarta linjen är ett tänkt normalläge medan den prickade gröna är när riskviljan (optimismen) är hög på börsen och den streckade röda är när den är låg. Ungefär så här skulle nog de flesta rita upp sambandet. När räntorna stiger, så faller börsen men om riskviljan samtidigt ökar så kan det kompensera och till och med höja börsen.

Det som är min egen variant är att jag ritat kurvorna så att vart efter räntorna faller och till och med går under noll så ökar börsens värdering snabbt och dessutom minskar betydelsen av riskviljan. Åtminstone så länge det finns en grundläggande tro på hela systemet. Det vill säga att det inte kommer oro för en fullständig kollaps för exempelvis euron, som var fallet för några år sedan.

Det jag vill illustrera är att det är skillnad på bättre konjunkturutsikter i en deflationsekonomi än i en vanlig inflationsekonomi. Främst genom att justerade förväntningar på förändringar i stimulanser från finans- och penningpolitik får en mer markant roll när det kommer ett lyft ur deflation.

Jämfört med den klassiska karta med stigande bolagsvinster och sju goda år som en vanlig konjunkturvändning förknippas med så ser förloppet annorlunda ut när stimulanser från centralbanker ska trappas av eller för den delen omvänt om det kommer en stor satsning på ofinansierade statliga utgifter eller skattesänkningar som var en del av reflationstrenden (Trumptrade) som USA hade förra året och en bit in på det här.

Ungefär som jag ritat ut sambanden skulle nog de flesta proffs beskriva dem också men som sagt i detaljerna är det min egen beskrivning.

Förväntansekonomin

Källa: Fed St Louis
Inflationen spelar en särskild roll, eftersom den påverkar avkastningen i reala termer på den riskfria räntan. Periodvis de senaste åren har vi haft förväntad negativ realränta på statsobligationer. Det vill säga den som köper obligationerna gör det med en förväntan att få betala inte få betalt för att spara. I praktiken blir det en sorts förvaringskostnad för värde. Det här framgår av grafen ovan där räntan på amerikanska, inflationsskyddade, obligationer framgår.
Källa: TradingEconomics
Grafen ovan visar svenska 10-årsräntan ritad mot den nuvarande svenska inflationen. Mer korrekt hade varit att jämföra med förväntad inflation på 10 år eller som i det amerikanska exemplet titta på priset för inflationsskyddade räntepapper. Det sagt ger ändå grafen en tydlig bild.

Från att ha haft en realränta på 1-2 procent före finanskrisen ligger nu räntan du får efter inflation på minus 1-2 procent. Omvänt är det förstås i princip en förväntad vinst att exempelvis belåna huset om du kan få räntor som ligger under två procent, vilket de flesta kan. Sätter du dessutom de pengarna på en stigande börs exempelvis i en bankaktie som ger 5-6 procents direktavkastning, så har du plötsligt fått en potent pengamaskin.

Källa: Fed St Louis
En mycket udda situation och en som gör att investerare kan gå mycket långt för att köpa andra värdebeständiga tillgångar - som fastigheter, konst eller guld - för att bevara värdet på sina besparingar. Av grafen ovan framgår hur guldpriset rört sig nästan exakt spegelvänt mot de långa amerikanska räntorna de senaste åren.

Det har också ändrat beteendet när det kommer till priset på risk. För om du får betalt för att låna, så blir chansningar på hög avkastning långt in i framtiden plötsligt betydligt billigare att göra. Något som synts i att många tillväxtaktier numera handlas till p/e-tal över 50 och vissa amerikanska bolag, som Amazon, Netflix, Tesla med flera, har p/e-tal ligger betydligt högre. Tesla har exempelvis baserat på att allt går så oerhört bra som bolaget hoppas med nya modell 3 ett p/e-ta för 2019 som ligger på 86. Om allt går som marknaden hoppas de kommande två åren och expansionen fortsätter blixtsnabbt landar priset på den förväntade vinsten 2019 idag på ett p/e-tal på 54 för Amazon.

Olika marknader har dock inte rakt över accepterat minusräntorna i sin prissättning. I PWC:s årliga studie av riskpremien på den svenska aktiemarknaden var snittet på den riskfria räntan som användes i investeringsbeslut 2,9 procent. Marknaden ser alltså den 10-åriga svenska obligationsräntan som just nu ligger på 0,4 procent som ohållbar.

Ett liknande fenomen finns på bostadsmarknaden. Vilken ränta ska du som bostadsköpare räkna med på sikt? Upp till 6-7 procent förekommer i diskussionen. En vanlig nivå ligger runt fyra procent. Det ska jämföras med att statsobligationer ligger på -0,2 procent på fem år och på 0,4 procent på tio år. Utifrån de siffrorna är den förväntade 5-årsräntan om fem år 1 procent. Lägg på en dryg procent i bankernas marginaler och du är fortfarande långt från de där fyra procenten och knappt ens över den förväntade inflationen. Hade bostadsköpare på allvar räknat med att den låga räntan var hållbar, så hade antagligen priserna skenat ännu mer.

Det är en sund skepsis köparna av aktier och bostäder visar men det innebär samtidigt att det blir en frikoppling mellan räntan du möter som investerare och den som hannar i dina kalkyler. Det i sin tur leder till en ekonomi baserad på förväntningar istället för fakta. För då blir det ju vars och ens gissning vad räntan på sikt kommer att bli.

Det här är en viktig komponent i guldlocksekonomin. Den nuvarande prissättningen på olika tillgångar har frikopplats från varandra. Prisutvecklingen handlar därför lika mycket om hur förväntningarna på priserna framöver utvecklas som på den underliggande utvecklingen på tillgångarnas avkastning. En klassisk ingrediens när bubblor blåses upp. Den här gången har dock även om det inte känns så marknaden alltså varit rätt försiktig med att blåsa in luft i ballongen.


Priset på risk kan sjunka mer

Källa: PWC
Utöver den riskfria räntan vill investeraren ha betalt för den risk i investeringen som inte går att diversifiera bort. Det vill säga den delen av risken som blir kvar även om du har en portfölj med en bra blandning. I grafen ovan är marknadens riskpremie uträknad genom att dra av 10-årsräntan från marknadens avkastningskrav. Hur högt priset på marknadsrisken på börsen är varierar men det har legat på rekordnivåer de senaste åren.

Det förklaras antagligen av en kombination av tre fenomen. Det första är att det finns en priströghet, eftersom vi människor anpassar oss långsamt. När de flesta vant sig vid avkastningskrav på svenska aktier på runt 8 procent, så ligger man kvar på den nivån även om omgivningen förändras. Det andra och kopplat till den första punkten är att en del av de låga riskfria räntorna inte har accepterats av marknaden. Det tredje är att det helt enkelt bedömts finnas en relativt hög risk i ekonomin de gångna åren. Det har även synts i sådant som företagens låga vilja att investera.

Källa: PWC
Det som trots allt händer över tid är att avkastningskravet kryper nedåt. Det syns i den här sammanställningen. I undersökningen svarar de intervjuade att de uppfattar risken på börsen och i ekonomin som relativt oförändrad jämfört med ett år tidigare. Mer signifikant är kanske att det använda risktillägget för att köpa mindre bolag bara rört sig mycket marginellt nedåt under de fem senast åren.

Det finns alltså en del som tyder på att det är ränteantagandena som långsamt trendar nedåt - medvetet eller omedvetet. Även här går det att dra en parallell till bostadsmarknaden. Sannolikt glider våra förväntningar om lånekostnader nedåt över tid och driver på priserna uppåt.



Det här leder oss till grundteorin om vad som i lågräntemiljön får börsen och räntorna att stiga tillsammans.

I utgångsläget ligger den alltid mer försiktiga räntemarknaden lågt och har negativa utsikter för ekonomin (den turkosa lägre cirkeln i grafen ovan). Börsen är mer neutral i sina framtidsutsikter men har högre ränteantaganden (den övre turkosa cirkeln i grafen).

När det kommer en ränteökning baserat på stigande inflation och stabilare framtidsutsikter så händer flera saker. En är att både börsen och räntemarknaden skiftar till en positiv framtidstro (den gröna linjen). En annan är att börsen går från egna gissningar om räntan till att i större utsträckning acceptera obligationsmarknadens prissättning.

Faktorerna drar åt olika håll men nettot blir positivt för börsen. Än mer så om inflationen tar mer fart än räntorna och realräntan förblir låg eller till och med faller. I det läget kan åtminstone tillfälligt ett skifte ske mot punkter längst ut till höger på den gröna linjen. Värderingarna på börsen kan dra iväg och bli mycket höga. En situation som för tankarna till Nifty Fifty på sjuttiotalet eller situation de sista åren på åttiotalet i Sverige.

Det här är alltså ett optimistiskt och ett ultraoptimistiskt börsscenario - åtminstone på kort sikt.



Så långt mer eller mindre allmänt spridda teorier. Nu till mitt eget tillägg. Det bygger på antagandet att skillnaden i börsens värdering beroende på marknadens riskvilja dämpats i den stimulansstyrda ekonomi vi levt i. Det som kallats saker som Yellen Put. Det vill säga att marknaden räknar med att går det sämre för ekonomin så ingriper centralbankerna eller numera även politikerna med ytterligare stimulanser.

Jag tycker mig se många resonemang som går ut på att nu ska börsen stiga för att ekonomin och vinsterna ska ta ordentlig fart. Cykliska aktier som industri och råvaror samt inte minst banker har varit populära de senaste året. Här undrar jag om det inte är en sammanblandning av förutsättningar som spökar.

I grafen ovan har ritat in ett vanligt konjunktur- och räntelyft. I den situationen stiger börsen med räntan, eftersom ökad riskvilja väger tyngre än stigande räntor. Det är den här beskrivningen som återkommer i många konjunkturoptimistiska resonemang. Problemet är att det resonemanget inte tar hänsyn till att börsen varit stimulansstyrd.

Det här har jag försökt illustrera i grafens nedre del. Om utgångspunkten är att skillnaden i börsens värdering inte är så stor beroende på riskvilja så räcker inte den starkare konjunkturen för att motverka effekten av högre räntor.

Sett för sig självt skulle det här innebära att högre räntor och minskade stimulanser sänker börsen även om ekonomin förbättras. Än mer så om förbättringen i ekonomin är relativt svag eller i grunden osäker. Precis den situation som vi ser nu. Det antagandet gäller med två tunga restriktioner.

Det ena är att inflation och räntor verkligen stiger. Det är inte säkert för det finns mycket som tyder på att centralbanker och politiker är beredda att ta ut en rejäl säkerhetsmarginal för att få igång investeringar och ekonomi även långsiktigt (det som kallas en overshoot).

Det andra är att nuvarande räntor verkligen är inprisade i tillgångspriserna. Det är, som jag visade ovan, bevisligen inte fallet. Så nu finns det en rejäl säkerhetsmarginal att ta av i värderingarna. Det är det som är grundteorin jag beskrev ovan.


Ett test för när börsen vänder nedåt

Det här leder fram till skruven i det här inlägget. När faller börsen? Min gissning är att det blir innan konjunkturen vänder (ett skifte inåt från den gröna linjen ovan). Istället tror jag det blir när värderingarna någorlunda prisat in faktiska räntor samt när räntorna ändå fortsätter stiga.

Poängen med den här värderingstanken, som ligger nära exempelvis den yieldstyrda värdering som finns i fastighetsbranschen, är att det går att titta på det går att observera det klassiska gapet mellan börsens värdering och de långa räntorna. Om de kryper under vad som är en normal riskpremie, så är det ett tecken på att börsen får svårt att stå emot en korrektion.

Det gäller i en uppåtgående trend för ekonomin och räntorna. Om räntorna och och inflationen istället än en gång vänder nedåt, så är vi snarare kvar i utgångsläget med en deflationistisk ekonomi. I den situationen kan tillgångspriserna stiga helt enkelt för att det saknas annat att investera i.

Så med det har vi ett test för börsuppgången. Hur nära är börsens långsiktiga earnings yield (det vill säga det omvända p/e-talet baserat på en långsiktigt genomsnittlig vinst) realistiska förväntningar för den tioåriga räntan?


USA ser slutkört ut

Källa: Fed St Louis
Nu tänkte jag försöka tillämpa det här resonemanget på den amerikanska börsen. Grafen ovan tittar på sambandet mellan korta och långa amerikanska räntor. Tvååriga räntor anses allmänt vara de som är mest känsliga för den förväntade räntebanan från centralbanken medan de längre räntorna i större utsträckning styrs av sådant som inflationsförväntningar, riskvilja och behovet att hitta placeringsmöjligheter. 

Skillnaden mellan räntorna är inritad i blått med skalan på vänstra axeln medan 2- och 10-årsräntan är inritad i rött och grönt på den vänstra axeln. Det syns någorlunda tydligt att USA:s räntor gått igenom fyra faser de senaste åren. Först kraschen 2008 när inledningsvis de korta räntorna föll. Sedan en period med ökande stimulanser. Därefter en period med avtrappning av stimulanserna men en oro i världsekonomin som pressade räntorna. Slutligen reflationslyftet som kom av sig.  

Nu är amerikanska räntor i ett intressant läge. De korta räntorna rör sig stabilt uppåt. Det vill säga marknaden har i växande utsträckning accepterat FED:s planerade räntebana. Samtidigt har de långa räntorna stannat av. Möjligen på grund av fortsatt för låg inflation eller svagare tilltro till amerikansk ekonomi. För det sistnämnda talar exempelvis svagare amerikansk bilförsäljning. 

Källa: TradingEconomics
Huvudscenariot är ändå att USA kan hålla i sin konjunktur ett tag till. Modest tillväxt är exempelvis utsikterna från de flesta regioner i FED:s beiga bok. I det läget är det inte orimligt, om inflationen inte stannar av helt på grund av fallande råvarupriser, att de långa räntorna tar ny fart uppåt. 

En snabb titt på sambandet mellan amerikanska börsen och räntor efter  finanskrisen visar framför allt att börsen har stigit oavsett vad som hänt med räntorna. Förklaringen är bland annat de växande stimulanserna i andra former först från den amerikanska centralbanken och sedan även från ECB och BoJ.  

Frågan är hur nära USA är att få för höga räntor för börsens värdering. Vid årsskiftet låg avkastningskravet (earningsyielden), enligt Multpl, baserat på det senaste årets vinster på under fyra procent. Det är lågt men inte extremt. Däremot är det en nivå som det är svår att tro att den inte skulle vara räntekänslig.

I år är S&P500 upp nio procent till men vinsterna har också kommit upp, så bilden är blandad. Med blicken på vinsterna de kommande tolv månaderna värderas amerikanska börser till runt ett p/e-tal på runt 18 eller en earningsyield på 5,6 procent.

Det här sätter fingret på antagandet om stigande vinster. Nuvarande p/e-tal är ju bara en ögonblicksbild. För att förstå om räntorna, i sig själva, kommer att pressa börsen så behöver man precis som för enskilda bolag räkna på hur börsens resultat i form av utdelningar, återköp och restvärde kommer att utvecklas framåt.

En kassaflödesanalys av hela marknaden går lite utanför min förmåga men jag läste det här spännande inlägget av mångas guru finansprofessorn Aswath Damodoran. Han landar i att givet avkastningskravet i början på 2017 på amerikanska aktier S&P500 låg på 7 procent. Det givet en amerikansk 10-årig ränta på 2,5 procent och med andra ord ett avkastningkrav på aktier på 4,5 procent. På vägen gör Damodoran några intressanta iakttagelser.

En är att amerikanska bolag inte i längden, som de gjort de två senaste åren, kan dela ut och köpa tillbaka aktier för mer än sina vinster. Bolagen har helt enkelt utnyttjat de låga räntorna och höjt sin belåning men inte investerat utan istället delat ut. Ett kortsiktigt sätt att hålla uppe utdelningarna men också en omställning till långsiktigt lägre förväntningar på räntekostnader.

Den andra är att i USA är förväntningarna på vinstökningar de kommande åren höga. Det är därför p/e-talet förväntas falla år för år och avkastningskravet blir lägre när det räknas ut över en längre period. Skattesänkningar och möjligheten att ta hem utlandsvinster ligger redan i estimaten och vinsterna kommande år beräknas till 10-15 procent.

I Damodorans beräkning ingår att utdelningarna faller tillbaka till en historisk nivå på drygt 80 procent av vinsterna samt att vinsterna utvecklas som beräknat. För min del uppfattar jag det förstnämnda som närmast en självklarhet, åtminstone om det inte fortsatt går att låna billigt från andra länder, exempelvis via Europas av ECB dopade marknad.

Det andra, vinsterna, framstår däremot efter en vår med minst sagt blandade signaler som väl optimistiskt. Det låter inte som en modest tillväxt att hoppas på vinstökningar i den storleken med en dämpad inflation och en som FED beskrev det modest tillväxt över hela USA.

Källa: FED
Antag nu att att det långa räntorna ändå landar på mer normala 1,0-1,5 procent över de korta. Rimligt om ekonomin i övrigt utvecklas stabilt och varken rusar eller rasar. Trenden upp i det korta räntorna lär FED vara rädd om, eftersom det är en del av hela normaliseringen av ekonomin. En kontinuerlig bana uppåt är ett rimligt antagande. Med stigande korta räntor är du rätt snabbt uppe på långa räntor på runt 3 procent.

Källa: S&P Dow Jones Indicies
För min del landar jag i att USA:s börser inte ser ut som bubblor men väl som att det mesta redan är inprisat. De har redan gjort den sänkning av riskpremien som jag ovan beskrev som grundteorin om varför värderingarna ska stiga i takt med räntorna. Det är en tanke som stöds även av riskpremieindex för S&P500. Det jämför framåtblickande derivat för S&P500 med motsvarande för amerikanska obligationer. Efter att länge ha haft samma värderingsgap som Europa, så ligger nu indexet runt ett neutralt värde.

Förväntningarna är redan höga på vinstutvecklingen, vilket möjligen skulle kunna driva upp värderingarna ännu något mer (ett skifte från den svarta till den gröna linjen i modellgraferna högst upp). De kan dock lika gärna komma besvikelser i vinsterna, särskilt som de höga förväntningarna ligger långt över BNP-tillväxten och istället vilar på politiska antaganden om sänkta bolagsskatter och möjlighet att ta hem utlandsvinster.

I det här läget är det svårt att se annat än att stigande amerikanska räntor, även om vinsterna levererar som väntat, kan få annat än en negativ effekt på börsen. Det är dessutom svårt att se att de inte kommer högre räntor med mindre än konjunkturen försvagas och då faller istället de höga vinstförväntningarna. Den enda lösningen verkar vara om Trump verkligen lyckas leverera de där stora stimulanserna som höjer BNP-tillväxten så mycket att värderingarna kan rulla på ett tag till.

För min del tycker jag USA mer ser ut som fast i en ordentligt flätad dreadlock snarare än i en guldlock för närvarande.


Europa verkar ha skiftet framför sig

Källa: TradingEconomics
Läget ser helt annorlunda ut i Sverige och övriga Europa. Till att börja med är börserna ännu tydligare ränte- och stimulansstyrda. I grafen ovan är samma perioder som för USA högre upp i inlägget färglagda. Från vänster till höger är det krasch, stimulansdrivet, oro och hopp. 

Här är sambandet lättare att se och det framgår exempelvis att toppen 2015 var nära kopplad till ett ras i räntorna avslutat med att ECB införde sina stimulanser. Europeiska räntor ligger också långt från normala nivåer. 


Riskpremien ligger också betydligt högre, som jag nämnde i inledningen. Det totala avkastningskravet landar visserligen på runt 7 procent, precis som för USA. Skillnaden är att de långa räntorna de facto ligger betydligt lägre. Ett sätt att uttrycka det är att börsen inte har tagit hänsyn till ränteskillnaden mellan USA och Europa. Det ser inte rätt ut. Relativt sätt ser också utsikterna framåt bättre ut i Europa än USA. Det relativa ligger i att Europa lyfter från en låg nivå medan USA redan har en högre takt inprisad.

För min del drar jag slutsatsen att Europa har kvar att göra en del av den omställningen som lägre långsiktiga ränteantaganden kombinerat med stigande vinster och en ökande riskvilja ger. Däremot skulle Europa förstås inte vara neutralt inför en korrektion eller än värre en krasch på börserna i USA.

Den här ordningsföljden kanske är en ledtråd till hur man bör agera framöver. Det påverkar åtminstone mina tankar. Tills vidare är det mot Europa vi styr investeringarna samt mot tillväxtländer, som jag inte tagit upp i det här inlägget. När sedan, om analysen stämmer, korrektionen börjar i USA, då slår det säkert brett även mot Europa men det är nog ändå då det är rätt tid att börja justera ned risken i portföljen.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser. 
Som vanligt vill jag också puffa för att om ni gillar det jag skriver och filmar stöd min insamling till SOS Barnbyar - den gör skillnad!



Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam