Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

onsdag 12 april 2017

Investeringsklockan 2017 - sista börsvarvet har bara börjat

När kommer smällen? Om inte nu, så när? Den frågan har vi levt med länge nu. Ställer du den till mig tror jag det dröjer ännu ett tag. 

Här är skrivna inlägget till veckans 3 snabba (som du som vanligt hittar längst ned).
Källa: Aktiespararna

Reklam: Det går alltid att följa vår familjeportfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville 
Under april har Nordnet ett erbjudande där du får 200 kronor för att komma igång med sparandet. Mer om det hittar du här.


Börsen sprang före ekonomin

Jag har ett tag velat köra en tre snabba om investeringsklockan. Orsaken är inte bara att den är en intressant utgångspunkt för diskussioner utan även att den formar så mångas tänkande. Lite för mycket så, om du frågar mig.

Det finns gott om teorier som tänker på konjunkturen och framför allt på investeringar utifrån en cykel på den bibliska tanken om sju goda år. Utifrån den tankefiguren gick det att tolka börsdippen 2015 som en björnmarknad.

Det trots att ekonomin inte betedde sig så och framför allt trots att börskorrigeringen då hade föregåtts av en börsrusning som sedan inte höll i sig. ECB vred upp sina stimulanser till vid den tiden oanade höjder men ekonomin svarade inte som tänkt och oron levde kvar. Det blev Grexit, Kinaoro och snudd på en ny bankkris.



Många trodde under den perioden på en utdragen och djup börsnedgång, exempelvis Arne Kavastu Talving. Vi möttes på Nordnet Live 2016. Mitt svar då var det samma som min analys är nu - det går att följa marknadens resonemang men i längden är det ekonomin som måste leda eller åtminstone svara. Det är verkligheten som måste få visa vägen.

Den ekonomi vi levde i under den här perioden var en triangel av skuldoro, hopp om normalisering och förtröstan om att centralbankerna åtminstone alltid kunde pumpa in ännu mer stimulanser. Det sista gav det udda fenomenet att börsen kunde stiga på dåliga nyheter, eftersom det garanterade mer stöd från centralbankerna.



För mycket av centralbankspengarna i mogna ekonomier har till skillnad från hur det sett ut i tillväxtländer aldrig nått till investeringar och konsumtion. Det här har varit ett återkommande tema bland annat på den här bloggen. Utan att fördjupa sig i det går igenom den här återhämtningen och möjliga överhettningen med börskurser och bostadspriser som redan stigit. En udda situation.



Det har, i mina ögon, lett fram till en sammanblandning om sambandet mellan konjunktur, börs och ekonomin på sikt. Många har som i mitt exempel från Norndet Live ovan fört resonemang som blundat för att de här sambanden styrde ekonomi och marknader efter finanskrisen. Möjligen har de också lett tankarna om in i resonemang om att det är bolagen som med stigande vinster ska fylla börskurserna.

Nu upplever jag att det här misstagen upprepas när ekonomin faktiskt verkar ha vänt uppåt. Det stämmer förstås att någon gång ska de politiska krafter som höll uppe börsen och delvis ekonomin på något sätt rullas tillbaka eller åtminstone neutraliseras.

Det verkar dock vara ett missförstånd att det infaller vid första bästa chans centralbankerna får. Det är som att vi tänker oss att bara för att centralbankerna var snabba att ingripa ska det vara snabba att backa tillbaka. En tanke som är tveksam av flera skäl. Försiktighetsprincipen är ett. Ett annat är att världsekonomin faktiskt fortfarande inte fungerar riktigt som beslutsfattarna hoppats.

Det har lugnat ned sig, återhämtat sig men aldrig riktigt kommit ikapp.

Under april har jag föreläst och poddat med Unga Aktiesparare. Nordnet har då passat på med erbjudandet du hittar här.

En rimligt bred återhämtning

OECD rött, Sverige blått - Källa: OECD
Jag lyssnade på det här talet som Christine Lagarde på IMF höll idag. Det är kopplat till fondens World Economic Outlook som kommer nästa vecka. En mycket läsvärd och i högsta grad inflytelserik återkommande skrift om läget i världsekonomin. Fick jag bara läsa en text om makro varje år skulle det nog vara den.

Det går att diskutera vad som är hönan och ägget i det inflytandet. Säger IMF det som medlemmarna vill eller påverkar fonden världspolitiken och då särskilt centralbankernas agerande? Oavsett vilket får det som står i deras rapporter ofta mycket stort genomslag.

Ett bra exempel är när IMF under Kinakrisen 2015 gick ut och sa att världsekonomin inte klarade minskade stimulanser eller högre räntor. Snart efter lovade ECB att stimulera mer och FED bromsade sin räntehöjning.

Senare har det varit IMF:s linje att stimulanser bör flyttas över från centralbankernas penningpolitik till de valda politikernas finanspolitik. De som har råd bör stimulera ekonomin med sänkta skatter och högre utgifter - helst med inriktningen mot högre investeringar och ökad produktivitet.

En tanke som bland annat plockades upp av Donald Trump, som dock haft svårt att genomföra den. Ett öda han för övrigt delat med exempelvis tyska politiker. Det finns en tydlig och förståelig ovilja i många länder att öka redan höga skulder och elda på i de ekonomier som redan går bra. Det är ju precis den diskussion vi sett i Sverige kring budgettak och räntenivåer. Är det rimligt att stötta en redan stark svensk ekonomi?

Så vad är det för ekonomi IMF ser nu? Svaret är en stabil och bred ekonomisk utveckling i både mogna ekonomier och tillväxtländer. Det är inte utfall som är kioskvältare men läget ser helt ok ut på de flesta ställen av jorden för närvarande. En liknande bild ger OECD i sina prognoser, i grafen ovan.

Källa: TradingEconomics

Det saknas en del enligt Lagarde. Tillväxten kommer inte alla till del. Kvinnors arbetskraft underutnyttjas på grund av ojämställda samhällen, demografi och dålig matchning av produktionsresurser mellan och i länder (läs migration) leder till att potentiell BNP inte nås.

Det sagt går det ändå bra och allt bättre. Det syns exempelvis på breda uppgångar i inköpschefsindex runtom i världen. Det har funnits frågetecken kring om det här bara var förhoppningar men faktiskt har hårda data börjat komma in hyggligt de med. Det ser helt enkelt rätt bra ut.


Det finns alltid risker

I en ekonomi finns det alltid risker. Det tillhör spelet. I USA var exempelvis jobbdata senast överraskande svaga och mycket av kraften i deras uppgång har mattats. Det sagt är det ändå att titta genom förstoringsglaset att i USA just nu se en ekonomi i problem.

Möjligen går deras ekonomi att tolka som att peaken har passerats men att den därifrån snabbt skulle vända nedåt måste ändå ses som en gissning utan stöd i fakta. Det kan hända men det syns inte ännu.

Källa: TradingEconomics
Det största riskerna finns snarare i Europa. Det kan förstås bli mer politisk turbulens. Helt klart har tanken på att vänsterradikale Mélanchelon får möta högerradikala LePen i andra valomgången gett obligationsmarknaden lite skrämselhicka. Fortfarande är det ändå en kantrisk i den större bilden.

Grekland kan också strula till det igen och visst är exempelvis val i Italien något som kan ställa till det. Inget av detta har dock så värst mycket med investeringsklockan att göra. Händer det så händer det och då åker vi med största sannolikhet tillbaka in i en centralbanksstyrd ekonomi igen eller möjligen kommer den där skuldkrisen alla väntat på.

Modeller förklarar dock inte allt här i världen. Investeringsklockan får nog bara ses som ett stöd om det inte händer extrema händelser. 


Det finns ett mer strukturellt problem

Källa: TradingEconomics
Riskerna i all ära således problemet verkar vara ett annat. Dessutom ett som kopplar rätt väl till tankarna i investeringsklockan. Det produktionsbortfall som kom efter finanskrisen var så djupt att inte ens i USA, som ligger först bland de stora mogna ekonomierna, har BNP ännu kommit ifatt sin långsiktiga tillväxttrend. Först 2018 förväntas USA, i den här betydelsen, vara överhettat. Sverige är för övrigt ett av få länder som redan förra året hade en tillväxt över sin långsiktigt hållbara nivå.


Källa: Fed St Louis
Det är därför rimligt att ingen hastar alltför mycket med att skruva åt ekonomin igen. Inte ens om inflationen skulle peka åt att det kan vara berättigat. Dessutom är de som ligger före i Sveriges dilemma. Den som släpper upp räntorna får även se sin valuta stärkas. 

Det slår mot exportindustrin och då är det bättre att som Sverige gjort hålla nere räntor och försöka pressa ned valutan. Det även om priset är alltför hög skuldsättning. Det var inte med de ordvalen men nog var det ändå delvis med den logiken som Donald Trump häromdagen gjorde ett utspel om att dollarn inte borde stärkas mer (och i samma veva passade på att sluta kalla Kina för en valutamanipulatör).

Källa: TradingEconomics
Det här låter nästan för bra för att vara sant. Går det att låna igång ekonomier och sedan mer eller mindre strunta i konsekvenserna? Ja, på kort sikt och på lång men det senare bara om tillväxten finns där.

Länders skulder är nu på rekordhöga nivåer. Väl i nivå med läget efter andra världskriget. Skillnaden är att då låg tillväxten på runt 8 procent, varav åtminstone hälften var reel tillväxt. Det vill säga efter inflation. Nu är det optimistiskt att hoppas på halva det.

Dessutom är i många delar av världen hushållens (som i Sverige) eller bolagens (som i Kina och stora delar av Afrika) skulder nu tunga delar ovanpå den samlade belåningen. Det finns som bekant ett uttryck som säger att är du skyldig banken en miljon är det ditt problem medan om du är skyldig dem 100 miljoner är det bankens. De 217 biljoner som världens skulder nu ligger på eller 325 procent av global BNP är med en liknande logik knappast låntagarnas utan främst världens problem.

Hur löser man det? Sannolikt för eller senare med någon kombination av tillväxt och skuldnedskrivning. Fast framför allt löser man det inte just nu. Det kan upplevas som provocerande men sannolikheten är låg att skuldkrisen utlöses i en konjunkturuppgång som verkar ha kraft kvar. Det är som i Kina förra året. Det som till slut blev lösningen på oron som började sommaren 2015 var att helt enkelt låta skulderna fortsätta växa.

Det rimliga sättet att betrakta skuldberget är som en risk. En på sikt stor sådan men ändock bara en risk. Det kan falla ut på ett olyckligt sätt men det kunde den likväl 2012 och 2015. Den verkligt cyniske kan till och med se skuldberget som ett motiv för centralbankerna att hålla nere realräntorna. Kanske till och med trycka ned dem under noll även framöver.

Det behöver inte vara ett spel för att hålla skuldtyngda ekonomier under armarna. Det kan helt enkelt vara effekten av att om inflationen och efterfrågan ska stiga genom ökad konsumtion och ökade investeringar ska sätta fart på produktiviteten, då är det inte möjligt att driva på allt för hårt med högre pris på pengar.

I någon form kommer det här förstås för eller senare att regleras och med hela jorden med i spelet sätter jag mina pengar på att de som drabbas snarare är långivarna än låntagarna. Fast det är bara en gissning, lika god som någon annans. För ingen vet ju.

Det viktiga för den här genomgången är den iskalla frågan - varför skulle bubblan spricka just nu?

3 Ursäkta vad är klockan?

Källa: Aktiespararna
Lyfter vi bort de inte obetydliga politiska riskerna och ser förbi de på sikt otäcka skuldberget - vad har vi då? Svaret verkar vara en världsekonomi som har en rätt lång resa kvar till vad som skulle kunna kallas en vanlig konjunkturnedgång. 

Källa: Financial Times

Ett fåtal länder har tillväxt över trend. De stora har en bit kvar. Inflationen har vänt men rusar inte. Räntorna ser också ut att ha en långsam bana uppåt. I USA har de långa räntorna om något snarast vänt nedåt senaste tiden.


Källa: Aktiespararna

Sannolikt är vi trots allt i en stigande global trend för alla de här variablerna men den är tidig och långsam. För vår del landar jag ungefär så här i min bedömning av världsekonomin just nu. Om något snarare tidigare än senare i bilden.

Det är med stora om och men jag kommer till den här slutsatsen. För riskerna finns där. De har redan länge gått vid vår sida, för att travestera en filmklassiker. Om jag ska hålla mig till den kanske ekonomin till slut förlorar det här schackpartiet men alla drag är inte spelade ännu.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser. 

Som vanligt vill jag också puffa för att om ni gillar det jag skriver och filmar och vill bidra till något bra – lägg en slant på min insamling till SOS Barnbyar. Det gör skillnad! 




Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här 

2 kommentarer:

  1. Marknaden kan inte i längden "manipuleras" av politiska mål och åsikter. Värda ekonomien som helhet avtar/minskar. För de som ser och följer med blir det allt mer klart att det på går en politisk jakt efter dina Och mina tilganger. Allt i en Marksistisk and, många tror fortfarande att regjeringer arbetar för land och folks bästa men det är en illusion. En alt aggressive vänster sida i US och i EU jobber hårt gör sosialisering och följande högre skatter och avgifter. Vinner de fram kommer Europa i synnerhet att gå i resepsjonen. Det knaker i EU's sömmar och 10.000 tals högt betala byråkrater börjar bli rädd för sitt dagliga bröd. Låt oss hoppas på att de inte hinner göra för stor skada, och det blir en mjuk ladning i stället för crach &burn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det mer liberala tankarna om frihandel och minskade regleringar har inte så mycket utrymme någonstans på den politiska skalan just nu.

      Radera

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam